Oro

Oron jag berättade om i morse, var befogad. Men den hade inget med bandy eller jobb att göra, även om det var tankar på det jag hade i natt. Jag visste vad den berodde på. Vi är allt för lika jag och L. Jag kände och visste vad som skulle komma idag. Men det gör inte lika ont nu som det gjorde förra gången. Idag var jag förberedd. Det är inga tårar nu, men jag kommer att sakna henne. 

L vet att hon kommer att gå och är rädd att hon ska såra mig mycket mer om hon går om ett eller 5 år. Därför väljer hon att gå nu. Personligen så tror jag inte det spelar någon roll om ett "förhållande" tar slut efter en vecka eller 5 år. Man blir sårad oavsett. 
Vi har som sagt inte varit ett par utåt. Och har heller inte velat ha det så. Vi träffades bara ibland i början. Det var perfekt i mitt tycke. Jag har så mycket annat att göra så ett parförhållande är svårt att hantera. Men vi har kommit varandra närmare och närmare. Träffats oftare och oftare. På nyårsafton låg jag över hos henne för första gången med barnen hemma. Det var hennes idé. Men samtidigt tror jag det gjorde henne vettskrämd. Jag kanske inte skulle ha gjort det. Nej det har nog inget med det att göra. Hon är intensiv min L. Vill gärna ha allt och skulle nog vilja ha mig hos sig hela tiden om hon älskat mig...och inte bara tyckt om. Det skiljer trots allt 22 år mellan oss, så det är klart att hon vill ha en yngre kille. När hon träffar honom så hoppas jag bara vid Gud att han behandlar henne som jag har gjort. Att han gör henne glad. Får henne att skratta och trivas med livet. Hon har en bakgrund som gör att hon förtjänar allt gott i livet.

Det har i alla fall varit ett roligt och underbart halvår. Om vi fortsätter våra liv som bara vänner får framtiden utvisa. Men en sak är klar. Mitt privatliv kunde ju ha fått en bättre start 2010.

Även om du inte vill mer så ska jag alltid vara din Guardian Angel min sköna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0