Saknad!!
ManaKära lilla Mamma,
nu är Din strävan slut
All smärta den är borta
och Du får vila ut
För allt vi vill Dig tacka
för kärlek rik och stor
För omsorg och all möda
Tack kära lilla Mor
Älskade mamma. Som det står i versen så är din strävan nu slut. När du såg oss alla tre tillsammans förra måndagen så tror jag du kände att du kunde gå vidare. Du fick som du ville. Du blev fri från din smärta. Du ville inte bli ett kolli. Du ville inte bli omhändertagen. Du ville klara dig själv. Du gjorde i princip det ända in i slutet. Ända in i dom sista timmarna.
Ditt klara huvud fortsatte in i det sista med att skoja om saker och ting. Fyra bröllop och en begravning??!! Hmmm...det var en pik till mig mamma. Men du får inte uppleva mitt sista bröllop. Vi som hade bestämt oss för att överföra det via Skype, så att du kunde se det "live". Jag tror nog att du ville se det, men du orkade inte. Det kommer i alla fall att bli så fint som jag berättade för dig, och jag hoppas att du ser det ändå. Att du ser hur lycklig jag är. Och att jag har hittat rätt här i livet.
Jag har många underbara minnen från den tid vi fick tillsammans. Vår första utlandsresa till Mallorca 1968. Vi skrattade gott när vi beställde en öl och en cola. Una pessi, una piss var spanjackens uttryck för en pepsi cola och en pripps öl. Det var jag som drack pepsin :-) Ett annat riktigt roligt minne är från när vi träffade min något mindre lyckade mattelärre nåt år senare, och du kallade honom för kärring :-) Den glömmer jag aldrig.
Jag önskar att jag hade ditt tålamod. Det tålamod du hade med mig och Jörgen. Vi kom hem från skolan varje dag, åt och drog direkt på träning. När vi sedan kom hem efter träningen, så fyllde vi badkaret med bandy och hockeygrejor. Men du klagade aldrig. Det du i stället klagade på var "alla" andra. Dom som inte tyckte som du. Envis var du. Eller viljestark kanske jag ska säga. Du fick oftast som du ville även om vi kanske utmanade dig lite ibland. Speciellt under dina sista 10 år.
Jag önskar att jag varit hos dig oftare på slutet. Ja egentligen ända sedan jag flyttade. Jag önskar att jag kunde ha gjort mer. Att jag kunde fått dig att kolla upp saker och ting när du började bli svag. Men du berättade aldrig hur du egentligen mådde. Du sa att du älskade livet. Gjorde du verkligen det på slutet? Varför gav du då upp? Varför mamma, fick vi inte hjälpa dig?
I går tog vi farväl av dig. Du fick som du ville även där. Det var bara vi. Dina närmaste. Det var en otroligt fin "begravning" mamma. Men det såg du säkert. Allt gick i orange, Din färg :-)
Som jag sagt tidigare så går livet vidare. Nu har vi sett till så att dina möbler och alla böcker kommer andra till nytta. Vi har städat din lägenhet ordentligt. Det var en del att göra. Kan inte säga att städfirman du anlitade gjorde ett strålande jobb precis.
Nu är det vår tur. Vi flyttar in i din lägenhet nästa helg och jag börjar som förskolechef i Letsbo. Leila och barnen bor kvar i Uppsala fram till i sommar. Om inte ett under sker och Leila får jobb tidigare. Dom växer ju inte på träd däruppe precis. Vet inte om jag kan ändra på det men jag ska i alla fall försöka :-) Nu sluter vi cirkeln mamma.
Tuff vecka
Jag mår inte så bra idag. Det har varit en tuff vecka. Det gör ont i mig. Det gör ont i mina syskon. Det är svårt att hantera. Gråten kommer när jag minst anar det. Samtidigt måste vi ta tag i mammas saker hemma i hennes lägenhet. Det gör också ont. Att kasta saker som var mammas kära ägodelar är inte lätt men det måste göras. Ingen av oss har helt enkelt plats. Det är högvis med papper som måste gås igenom. Ett stort tack Jill för att du varit kvar i Ljusdal och tagit hand om det. Även om du säger att det inte syns att du gjort något. När vi kommer upp på torsdag ska vi ta tag i resten. Jag hoppas att vi kan. De kommer att bli svårt känslomässigt att försöka välja vad som ska sparas och kastas. Det finns så mycket minnen i allt i lägenheten. Men hur stor sorgen än är så måste livet gå vidare. Nu är det bara två veckor kvar till jag flyttar till Ljusdal. Då flyttar jag in i mammas lägenhet. Ett beslut jag tog efter en stunds övervägande. Den är ju betydligt större än ettan jag skulle flytta in i. Stor nog så att barnen får eget rum när dom är uppe. Jag vet inte hur det kommer att kännas eller om jag gör rätt som övertar den. Men det är ju bara tills vi hittar ett hus.
Det är faktiskt skönt att göra lite annat än att sitta och fundera. Vi gjorde det i helgen jag och Conny. Tyskland tur och retur på 31 timmar. Jag hämtade Conny på jobbet i fredags runt 2. Sedan tog vi oss ner till Ängelholm och Anders sommarstuga som vi fick låna som övernattningsbostad. Vi tog en pilsner och lyssnade på sportradion sen var det god natt. Sov riktigt illa. Det var väl en kombination av tankar och vetskapen att vi hade 100 mil framför oss som gjorde att jag inte kunde sova.
Vi var uppe före tuppen, satte oss i bilen och åkte ner till Helsingborg. Vi hade planerat in överfarten till kl 7 men hann med kvart i båten som näst sista bil. Till Rödby är det 19,5 mil så vi skulle nog hinna med 10.20 båten som Leila hade bokat åt oss. 08.59 var vi i Rödby och hann med 9-båten som sista bil. Snacka om flyt. Nästa stopp Putgarten och Bordershop. Ullared för gubbar :-) 4 våningar fullt med godis och till en tredjedel av priset i Sverige. Med fullastad bil och 2 timmar före planerna var det sen dags att ta tag i hemresan. Den gick som en dans. Conny var i Märsta före 9 och jag klev in genom dörren strax efter halv 10. Lastade ur bilen, tog ett par glas vin med Leila och hennes kompis innan jag somnade. Vaknade idag kvart i 11. I morgon börjar jag jobba igen och det känns också skönt.
R.I.P. älskade mamma!!
Klockan 10.15 idag 12:e mars 2012, somnade min kära, älskade mor stilla in på Ljusdals sjukhus. Det är otroligt många olika känslor som far genom kroppen just nu. Samtidigt som det är en stor sorg, så känns det skönt att hon slapp lida längre.
Sorgen att hon har somnat in är otroligt jobbig. Det tynger i bröstet och gråten är aldrig långt borta. När jag ser all omtanke på facebook så trillar tårarna. Jag tänker på henne i köket med sitt korsord, i soffan eller sängen med ett tv-program eller en videofilm. Jag ser tillbaka på hur vi åkte ut och handlade mat när jag var här uppe. Det var en av hennes höjdpunkter. Hennes små lappar där hon skrivit vad hon behövde hjälp med när hon visste att jag skulle komma upp.
Samtidigt som sorgen är tung så vet jag att hon har det bra nu. Hon lider inte längre. Jag såg på hennes blick och leende, när hon såg oss alla tre i morse, att hon tyckte det var skönt att vi var där. Det kändes som om hon väntade tills alla syskonen var där, innan hon bestämde sig för att somna in. Var du än är nu mamma, så hoppas jag du vet hur mycket vi älskar dig och hur oerhört tacksamma vi är för att du funnits där för oss.
Jag vet hur mycket du tyckte om att följa min blogg. Jag hoppas att du kan fortsätta att göra det, så du ser vad som händer runt mig, min familj och mina syskon. Du kommer alltid att vara med mig när jag skriver mina inlägg.
Eu får ja!!
Nu tycker jag att det var den näst bästa låten som vann. Men den är klart godkänd och kommer nog att ha relativt stor chans i Karibi....Azerbja... :-) ....Baku. Danny och Loreen stod i särkass i går. Kostymnissens låt får också godkänt. Trodde att han skull komma trea faktiskt, men det var väl ett gäng fjortisar som röstade också eftersom Munther kom trea. Europa röstade också som tur var. När dom hade röstat låg bröderna Djup näst sist och sist. Det som var konstigt var att dom hade poäng. 1 och 2 stycken :-) Skönt att dom låg kvar där sen...och inte reste sig igen.
Just nu ligger vi och diskuterar finalen jag och Leila. Hon kollar lite på expressens sidor om vinnare och förlorare. Alla är mer intresserade av att Danny kom tvåa än att det var Loreen som vann. Jag som idrottsman förstår hur Danny känner sig och att han är frustrerad. När man har förväntningar om att det ska gå hela vägen, så är det inte roligt när det inte gör det. Silver är en förlust.
Idag ska vi ut till festlokalen och kolla det som behöver kollas. Vi måste ta lite bilder så vi vet hur allt ska arrangeras. Kolla köket och vad vi kan göra där inne. Inte vi då, utan dom som ska använda det :-) Sen har vi massor av andra frågor vi måste få svar på också. Färger, dukning etc.
Vardag :-)
Tänk vad skönt det kan vara ibland, att det går sin gilla gång...som man säger. Ingen stress med vare sig det ena eller andra. Efter förra veckans nästan lite skruvade tempo med två resor fram och tillbaka till Ljusdal, Aurora som fastnade på Landvetter, kryssningen till Åbo och till slut Sirius ödesmatch mot Örebro, är det skönt att det bara är som vanligt. Jag har följt schemat sen i måndags på jobbet. Inte behövt hoppa in för varken Åsa eller Jenny. Vad är det för fel på er? Ingen kurs på hela veckan? :-)) Det har bara fungerat. Inga brandsläckningar har jag behövt göra heller. Dvs ordnat upp i konflikter mellan eleverna. Den delen tog Weine sig an i tisdags förmiddag. Då fick jag i och för sig steppa in för honom en stund. Men annars ingenting. Skönt.
Fast det är inte helt som vanligt egentligen. Vi ska ju snart gifta oss och nu börjar det gå fort på riktigt. Vi kommer på småsaker som ska göras hela tiden. En del folk har inte svarat och det irriterar oss lite grand. Idag fick vi veta att Leilas väninna som skulle dekorera festlokalen, inte kommer. Hennes lillebror konfirmeras samma dag. Smart att lägga en konfirmation under Sveriges största bröllopshelg. Nu får vi tänka om lite där.
Det är mycket som är klart också. Det mesta faktiskt. Bröllopskläder och skor, kyrka, festlokal, mat, tårta (inte klar då, men beställd :-), bordsplacering etc. Men det är en hel del kvar och det är det som gör att det inte är helt som vanligt. Tankarna är där hela tiden...eller stora delar av tiden i alla fall. Undrar om det finns mycket mer plats i hårddisken? Jobb, bröllop, flytt, nytt jobb, hus, mammas hälsa. Kanske lika bra att fokusera på nuet, annars blir man väl helt kocko :-)
Idel Ädel Bandyadel
Sirius fortsätter att spela elitseriebandy säsongen 2012/2013. Sorry Larsson, det gick inte den här gången heller. Sirius var ett nummer för stort för Örebro.
Åkte ner till Alexander och tog en pizza med bror Jörgen, Su, Ola Parling och Helena. Klockan var runt halv 3 igår eftermiddag och det var ett underbart väder. 4-5 plusgrader och strålande sol. Efterhand så dök både Lasse Muhrén och Lasse Svensson upp. Det var mycket snack om hur det skulle göras och vad som måste till för att Sirius skulle klara sig kvar. Egentligen så sådde dom elitseriefröet allaredan i bortamatchen genom vinsten med 5-2. Det blev en hel del nostalgi också från början av 80-talet då 4 av oss spelade i Sirius. Murren, Jörgen, Ola och jag. En mycket trevlig stund.
På väg in till Studenternas var det inte nån kö direkt. 1155 åskådare är på tok för dåligt när man ska stötta sitt lag. På läktaren där vi stod samlades det i alla fall en hel del gamla spelare. Matti Pojanen och Uffe Fredin fanns på plats och Micke Persson var där som matchvärd. En av meddommarna var vår käre vän, Bollnässonen, Lasse Engström. Det var inte så bra för Örebro den här gången heller. Lasse dömde nämligen Ljusdal-Örebro också. Sorry Larsson.
Nu var det ju inte så att Sirius gick på knock diriekt. Örebro ledde med 1-0 och hade ökat den ledningen om inte straffen man tilldömdes gått utanför. Nu vände Sirius på steken och vann till slut med 7-5. Grattis grabbar :-) Ni är välkomna upp till Ljusdal nästa säsong.
Kryss-Stefan
På jobbet har vi KursÅsa, som ständigt är på kurs och FikaConny som går omkring med en kaffekopp 24/7. Efter förra kryssningen så gav Conny mig smeknamnet Kryss-Stefan. I tordags var det dags igen. Den ombokade kryssningen från förra helgen då Aurora satt fast i Göteborg. Det blev en väldigt trevlig tur med en liten överraskning.
Vi hade bokat Siljas buffé på utresan. Den var en besvikelse. Visserligen massor av mat och en speciell barnmeny bestående av chickybits, köttbullar och minihamburgare. Den var helt ok. Buffén därimot var lite avslagen. Det fattades några kötträtter, gratäng, prinskorv och lite annat som i alla fall vi associerar med buffé. Måste säga det att Eckerölinjens mat är den bästa, följd av Cinderella, Amorella och Birka. Silja Galaxy kommer klart sist. Inte det att vi inte blev mätta, för det blev vi. Det var bara det att det fattades något. Silja har gått ut med att dom ändrat buffén till att vara mer "modern". Vet inte om det är nyckeln till framgång direkt.
Efter maten gick vi ner till Starlight Palace för att kolla om det var någon underhållning. Det var det, men den hade inte börjat än. Marko och nån tjej hade soundcheck och det började inte förrän kl 23. Marko är lika med Markoolio. Vi visste inte att han skulle uppträda på den här kryssningen.
Ungarna hade fullt upp i spelrummet så vi gick runt och kollade vad som fanns på båten. Första gången vi åkte med Galaxy så den måste ju utforskas. Det var inte mycket att se faktiskt. Två däck med barer och en taxfree. Ett dansgolv i för och ett i akter + ett discoteque på 10:e. Thats it. Som sagt, en liten besvikelse.
Vi träffade ett par från Sollentuna, Magnus och Veronica. Dom hade med sig sin dotter Sara som är lika gammal som Aurora. Det blev full klaff från början så dom for omkring tillsammans i princip hela resan. Emmanuél hakade på så gott han kunde :-)
Klockan 23 var det då dags för Markoolio att köra alla sina hits. Det var ett riktigt bra drag även om det inte var så mycket folk. Men ungarna på dansgolvet gjorde att det blev bra stämning. På slutet tog han upp en tjej från publiken. 12-13 år typ. Hon sjöng duett med Markoolio till Värsta schlagern och gjorde det klockrent. Markoolio var riktigt imponerad av henne. Vi avslutade sen kvällen i casinot. Med vinst faktiskt.
Till lunch igår blev det minibuffé på cafét. Trotts att det bara handlade om köttbullar, kyckling och panerad fisk, så var det betydligt mer prisvärt än den stora buffén. Sen blev det lite karaoke för barnen. Lena Ph´s Det gör ont. Tjejerna var riktigt duktiga. Emmanuél kunde inte texten riktigt men hängde med bra i refrängen. Medan ungarna kollade på andra som sjöng så tog vi en tur till taxfree butiken. Det blev inget storköp den här gången. Ska ju till Tyskland om två veckor så det behövdes inte.
Sen var det dags att packa och ta sig hemåt Uppsala. Vi bodde på utgångsvåningen och var först vid utgången. Det stod bara några stycken där när vi kom. Aurora gich först och sa hej till en av killarna som stod där. Det var Markoolio :-) Medans vi stod och väntade på att få gå iland så lekte Emmanuél med sina Hero Factory´s. Markoolio blev riktigt intresserad av dessa legorobotar, nybliven far som han är, och diskuterade robotarna en lång stund med Emmanuél. Något att berätta i skolan på måndag sa vi, men han tyckte inte att det var så märkvärdigt :-) Det var ju en vanlig kille :-) En mycket trevlig vanlig kille.
Ljusdal x 2
Då har jag kommit hem igen, efter en andra tur upp till Ljusdal sedan i fredags. Den här gången var det för att ordna med allt runt hemtjänsten. I lördags när vi kom hem till kära mor var hon inte så pigg. Hon kom inte upp ur sängen och verkade lite vilsen. Leila och jag ordnade så gott vi kunde runt henne så att hon skulle känna sig bättre till mods. Vi fick dock inte tag i hemtjänsten utan fick ordna det via telefon från Uppsala i söndags. Modus som företaget heter, tog tag i det direkt och var på plats hos min mamma redan efter någon timme. Det var en riktigt nöjd mor jag ringde i måndags.
I förgår åkte jag och min syster Jill upp. Det var en mycket piggare mamma vi träffade. Kinderna hade fått färg igen och ögonen hade en helt annan lyster. Det är nog bra att få lite hjälp ibland, även om man helst vill klara sig själv i alla situaioner. Medan Jill styrde upp i hemmet så for jag omkring och skaffade papper ordnade med bank och köpte en bakelse! :-) Det är bra att hon få i sig lite grand, även om det bara är sötsaker hon äter. Blir väl bättre nu får vi hoppas. när hemtjänsten kan kolla så att hon äter ordentligt.
