The Riviera
Hemma igen efter 14 dagar "on the road". Efter några härliga dagar i Göteborg, med besök av Mana och Björn, fortsatte resan upp till Sunne. Där bor en annan av Leilas kompisar, Nathalie. Vi hälsade på hos hennes familj och sedan följde hon med oss till campingplatsen. Till slut blev det även kanonväder, så ungarna ville ju inte upp ur vattnet. Det blev sen kväll innan vi somnade.
Efter bara en natt i Sunne, lördag till söndag, packade vi ihop vagnen och startade färden mot Gästriklands riviera, Strandbaden i Årsunda. Där har vi också några av våra kompisar. Vi har aldrig varit där så det var nog tur att GPS´en fungerade :-) Nu är det ju inte så svårt att ta sig från Sunne till Sandviken om man har en karta att gå efter. Nu hade inte vi det och litade blint på GPS´en. Den är ju lite rolig då. Den gör det inte lätt för en. Visserligen är det väl bra att köra kortaste vägen, men inte när det tar en timme längre tid. Tror inte jag kört på smalare vägar. I alla fall inte med husvagn bakom bilen. Två mil innan Sandviken visade vår "karta" att vi skulle ta av till höger. Sagt och gjort. In på en lite mindre, mycket krokigare väg. Efter en kvart stod det Årsunda 10 på en skylt och vi tänkte, skönt nu är det bara en kvart kvar. Ja eller hur. Här var vi inne på en väg där vi inte kunde möta någon, inte med bara bilen och ännu mindre med husvagn. Inte ens om vägen hade varit rak. Och rak det var den inte. En mil tog över en halvtimme att köra. Då fick vi i och för sig stanna några gånger också, för att vi mötte bilar. Men till slut var vi i alla fall framme.
Fullt!!! Okej, vad gör vi då? Ville ju inte stå på någon parkeringsplats någonstans. Men vänta, säger den mycket trevliga damen bakom disken. Vi har en norrman som skulle ha kommit igår, men som inte har kommit. Ni får den platsen. Kanonplats. Raden närmast vattnet. 10 meter från stranden. Sen började det blåsa. Och vi tog första smällen. 6-7 sekundmeter kanske inte låter så mycket, men fan, hela vagnen gungade ju. Det gav sig till slut och vi kunde få upp vindskyddet. Hade inget förtält med oss på den här turen.
Sen följde några upplevelserika dagar. Ungarna badade, hittade många nya vänner och var på upptäcktsfärd i Årsundas "Vikingastad". Vi hade besök av Monica, Tomas och deras barn i tre utav dagarna. En av dom var vi i Strandbaren och fick bl. a. lyssna till en trubadur som sjöng sämre än Håkan Hellström. Och det säger inte lite. Vindskyddet blåste all världens väg en dag. En annan solade vi i ett helt underbart väder. Redan andra dagen försökte vi deala till oss en plats säsongen ut. Ska se vad vi kan göra sa damen och skrev en lapp :-) Vi lärde känna Johan och Margaretha, ett par från Stockholm som lånat sina kompisars vagn. Det var länge sedan jag träffat en Djurgårdare jag tycker om :-) Dom har stått i kö i flera år utan att fått plats. Fett irriterande att höra. Strandbaden är en riktigt mysig campingplats med en helt underbar strand. Vi vill verkligen ligga där.
I lördags när vi hade börjat packa ihop, gick vi bort till receptionen och frågade om någon hade fått lappen från oss. Det hade dom. Tjejen i kassan ropade på sin pappa som kom ut och pratade med oss. Jodå han hade tagit emot lappen och skrivit in det i datorn. Sen bad han oss följa med in på kontoret. Vi undrade om vi kunde göra en deal om att få ligga kvar hela säsongen. Ville ni ha vinterförvaring också? undrade han. Ja sa vi. Trodde liksom att vi skulle få betala lite extra för att få till dealen men det blev billigare än vi någonsin trott. När vi var klara med våra uppgifter fick vi gå ut till dottern och bli tilldelade en plats. Den vi fick är större än den förra. Den ligger i lä och är helt plan. Den vi stod på nu sluttade så att dragkroken tog i marken när vi hade rätat upp vagnen. Den nya är klockren. I går satte vi vagnen på plats och åkte sen hem efter 14 dagar på motorvägar, "skogsvägar" och campingplatser. På fredag är det dags att åka ner igen. 27 grader och strålande sol säger prognosen. Kan tänkas det blir ett dopp då.
Efter bara en natt i Sunne, lördag till söndag, packade vi ihop vagnen och startade färden mot Gästriklands riviera, Strandbaden i Årsunda. Där har vi också några av våra kompisar. Vi har aldrig varit där så det var nog tur att GPS´en fungerade :-) Nu är det ju inte så svårt att ta sig från Sunne till Sandviken om man har en karta att gå efter. Nu hade inte vi det och litade blint på GPS´en. Den är ju lite rolig då. Den gör det inte lätt för en. Visserligen är det väl bra att köra kortaste vägen, men inte när det tar en timme längre tid. Tror inte jag kört på smalare vägar. I alla fall inte med husvagn bakom bilen. Två mil innan Sandviken visade vår "karta" att vi skulle ta av till höger. Sagt och gjort. In på en lite mindre, mycket krokigare väg. Efter en kvart stod det Årsunda 10 på en skylt och vi tänkte, skönt nu är det bara en kvart kvar. Ja eller hur. Här var vi inne på en väg där vi inte kunde möta någon, inte med bara bilen och ännu mindre med husvagn. Inte ens om vägen hade varit rak. Och rak det var den inte. En mil tog över en halvtimme att köra. Då fick vi i och för sig stanna några gånger också, för att vi mötte bilar. Men till slut var vi i alla fall framme.
Fullt!!! Okej, vad gör vi då? Ville ju inte stå på någon parkeringsplats någonstans. Men vänta, säger den mycket trevliga damen bakom disken. Vi har en norrman som skulle ha kommit igår, men som inte har kommit. Ni får den platsen. Kanonplats. Raden närmast vattnet. 10 meter från stranden. Sen började det blåsa. Och vi tog första smällen. 6-7 sekundmeter kanske inte låter så mycket, men fan, hela vagnen gungade ju. Det gav sig till slut och vi kunde få upp vindskyddet. Hade inget förtält med oss på den här turen.
Sen följde några upplevelserika dagar. Ungarna badade, hittade många nya vänner och var på upptäcktsfärd i Årsundas "Vikingastad". Vi hade besök av Monica, Tomas och deras barn i tre utav dagarna. En av dom var vi i Strandbaren och fick bl. a. lyssna till en trubadur som sjöng sämre än Håkan Hellström. Och det säger inte lite. Vindskyddet blåste all världens väg en dag. En annan solade vi i ett helt underbart väder. Redan andra dagen försökte vi deala till oss en plats säsongen ut. Ska se vad vi kan göra sa damen och skrev en lapp :-) Vi lärde känna Johan och Margaretha, ett par från Stockholm som lånat sina kompisars vagn. Det var länge sedan jag träffat en Djurgårdare jag tycker om :-) Dom har stått i kö i flera år utan att fått plats. Fett irriterande att höra. Strandbaden är en riktigt mysig campingplats med en helt underbar strand. Vi vill verkligen ligga där.
I lördags när vi hade börjat packa ihop, gick vi bort till receptionen och frågade om någon hade fått lappen från oss. Det hade dom. Tjejen i kassan ropade på sin pappa som kom ut och pratade med oss. Jodå han hade tagit emot lappen och skrivit in det i datorn. Sen bad han oss följa med in på kontoret. Vi undrade om vi kunde göra en deal om att få ligga kvar hela säsongen. Ville ni ha vinterförvaring också? undrade han. Ja sa vi. Trodde liksom att vi skulle få betala lite extra för att få till dealen men det blev billigare än vi någonsin trott. När vi var klara med våra uppgifter fick vi gå ut till dottern och bli tilldelade en plats. Den vi fick är större än den förra. Den ligger i lä och är helt plan. Den vi stod på nu sluttade så att dragkroken tog i marken när vi hade rätat upp vagnen. Den nya är klockren. I går satte vi vagnen på plats och åkte sen hem efter 14 dagar på motorvägar, "skogsvägar" och campingplatser. På fredag är det dags att åka ner igen. 27 grader och strålande sol säger prognosen. Kan tänkas det blir ett dopp då.
Kommentarer
Trackback
