Stefan Johanssons blogg

När Leila och barnen flyttade upp till mig och Ljusdal hade vi precis köpt huset. Jag jobbade på ett ställe jag inte trivdes och Leila hade inte något jobb. Ingen a-kassa heller för den delen eftersom hon pluggat i 3-4 år. Kunde ha gått illa det. Första dagen efter flytten gick hon in på arbetsförmedlingen för att registrera sig. Hon berättade då att hon sökt ett jobb som integrationsvägledare på kommunen. Hennes handläggare blev eld och lågor och sa att hon var som klippt och skuren för det jobbet. Nu är det ju inte AF som anställer så man vet ju aldrig. Sista ansökningsdag var i slutet på juli, så vi räknade med att få höra nåt i början av augusti. Men nej då. Som jag sa i förra inlägget så "gårent fort é". Jag ringde en av mina kompisar på kommunen och frågade hur långt dom kommit i processen med att anställa folk till den tjänsten. Han svarade att ansökningarna var skickade till de som skulle gå igenom alla papper och kalla in till intervju. 165 ansökningar hade dom fått in. När jag berättade det för Leila försvann lite av hennes glöd i ögonen. 25 stycken skulle kallas in till intervju. I början av september kom samtalet. Kan du komma på intervju den 27 september? 25 stycken var inkallade och av dessa skulle det anställas 8 stycken. 4 män och 4 kvinnor. Enligt Leila gick intervjun så där. Men när hon berättade om intervjun så tyckte jag den var klockren. Hon skulle få besked på måndag, oavsett om hon fått tjänsten eller inte. I går hade hon ett missat samtal från ett kommunalt nummer. Snacka om att bli helt virrig. Hon ringde tillbaka men det var upptaget. Efter en kvart ringde det igen från samma nummer och Leilas puls gick upp till över 200 skulle jag tro. Efter någon minuts artighetssnack så kom det: "varför jag ringer är för att erbjuda dig tjänsten". "Vill du ha den?" Hon tackade ja :-) Jobbet som integrationsvägledare betyder att hon ska förbereda flyktingungdomar för livet som "vuxen" i Sverige. Jag tror att hon fick tjänsten redan innan intervjuerna. Hon har rätt utbildning, pratar 6 språk flytande och i tillägg gjorde hon en klockren intervju. Hon har också fått veta vilka nationaliteter det är hon ska jobba med. Hon kan språken :-) Skrev på face att vi skulle fira lite igår. Så blev det inte. Vi hade match ju.
Edsbyn borta. Ett Edsbyn som varit på stor is 3 ggr i veckan sedan i maj. Av våra U20-killar så är det 3-4 stycken som varit på stor is med A-laget. Och det sedan i augusti. Dom flesta av killarna har varit på rink 8-10 gånger. Det kunde ju bara sluta på ett sätt. Storstryk. Men så blev det inte. Vi började virrigt dom första 10 men sen tog grabbarna sig samman och höll jämna steg i 70 minuter. 2-0 till Edsbyn efter 10 minuter. Sen var det varannat mål fram till 10 kvar. 2-1, 3-1, 3-2. 4-2 och så vidare. Det slutade med 8-5 till Edsbyn. Tilläggas kan att vi missade en straff och Edsbyn missade 2 straffar. Vi gjorde mål på en också. 4 straffar i matchen. En av dom var berättigad. Då har ni fått en hum om standarden. På tisdag är det ny match mot Edsbyn.
Måste bara berätta att jag sett nått avsnitt av svenska hollywoodfruar. Den där Gunilla, var har dom hittat henne någonstans? Mer egotrippad och osympatisk kärring har jag nog aldrig upplevt. Såg bl.a avsnittet där hennes unge skulle göra en musikvideo. Stackars unge säger jag. Och inte kan hon sjunga heller.
Nej nu är det dags för lite skumpa. Vi måste fira både mig och Leila. Hon börjar sin anställning den 15:e. Jag börjar mitt nya jobb på måndag. Spännande :-) Och i morgon kommer svärfar på besök.