Kärt återseende
Jag träffade en kille, Lasse, på Mallorca när jag och min mor var där på semester. Det här var i slutet på det glada 60-talet. Vi höll ihop rätt mycket där nere, tillsammans med två andra killar om jag inte missminner mig. Kommer inte ihåg vad dom 2 heter. Sen höll Lasse och jag kontakten, om inte hela tiden så i alla fall lite då och då upp genom åren. När vi spelade SM-finalen mot Villa 1975, stod Lasse på läktaren. Efter matchen kom domaren fram till mig och frågade om han kunde få min klubba, men den hade jag lovat bort till Lasse om vi vann finalen. Undrar om han har kvar den? Är inte helt säker på när vi träffades sist, men det borde vara i slutet av 70 eller i början av 80-talet. Alltså runt 30 år sedan.
Jag satt inne på kontoret nu i eftermiddag och planerade en lektion. Plötsligt kom en av mina kollegor och sa att jag hade besök. Jag tittade ut och där stod en man jag tyckte jag kände igen, men inte kunde placera. Vems pappa tänkte jag. Mannen framför mig frågade om jag hade varit på Mallorca 1968. Då såg jag nog ut som ett ännu större frågetecken. Det är Lasse sa han och då ramlade polletten ner :-) Snacka om att jag fick en chock, och den har inte lagt sig än. Jag blev så ställd att jag inte ens frågade honom om mail eller telefonnummer. Så om du läser detta Lasse, ring mig på jobbet eller om du har facebook, lägg till mig där. Eller kommentera det här inlägget så att jag kan få tag i dig :-) Det var ett riktigt kärt återseende :-)
Kommentarer
Trackback
