Frustration
Jag måste bara få skriva av mig lite frustration. Du går i 6:an. Du har ett helt liv framför dig. Du ska skaffa utbildning, jobb, familj, boende. Borde det inte vara så att man är disciplinerad nog att försöka ta vara på den lärdom man kan få? Att man tar vara på tiden, visar intresse och är involverad i sitt lärande?
Ni elever är inte i skolan för oss lärare. Ni är där för er egen skull. Det är ens eget ansvar att försöka lära sig något. Att ta undervisningen på allvar. Gör man inget under lektionerna kan man bli underkänd. Gör man inte läxor kan man bli underkänd. Läser man inte inför proven så klarar man inte dessa och då blir man underkänd. En del elever förstår inte sitt eget bästa. Du kan inte bara göra det du tycker är kul. Livet är inte så. Det går inte att befinna sig i en egen värld hela tiden. Du kan inte bara sitta av lektionerna. När du får en fråga ska du kunna svara på den, eller i alla fall ha hört den. Du kan inte svara …Hä?? vad pratar du om? Eller när man under en genomgång får frågan: Kan du läsa första stycket? Öhh…vilken bok?
När man kommer ut i yrkeslivet så kan man inte skita i sitt jobb. Man kan inte komma för sent 5 dagar i veckan, 2 gånger om dagen. Om du nu får något jobb. Jag vet att ni kan men jag vill att ni vill också.
